Unionskrisens hemliga möten - snart offentliga i ny bok
Unionskrisen 1905 ledde till många hemliga möten
i riksdagen. Innehållet i minnesanteckningarna har hittills
varit föga känt, men på statsvetaren Evert Vedungs
initiativ kommer materialet att publiceras lagom till 100-årsmarkeringen.
I Norge är allt hemligt material om unionskrisen redan utgivet.
Och för norrmännen är årets firande av den
så kallade unionsmarkeringen en stor händelse.
För Sverige å andra sidan, är den 7 juni 1905 inte
lika positivt laddat; Sverige ville först inte acceptera unionsupplösningen.
Att det ändå slutade fredligt, trots norsk mobilisering,
är till viss del högerledaren Christian Lundebergs förtjänst.
När svenske försvarsministern i Stockholm ville mobilisera,
sa Lundeberg ”nej” vid förhandlingsbordet i Karlstad,
där han förhandlade med norrmännen.
– När Norge förklarade unionen upplöst så
sammankallade svenskarna till riksdag och under sommaren hölls
hemliga möten under hela juli, berättar Evert Vedung professor
i statsvetenskap vid institutet för bostadsforskning i Gävle.
– Men de anteckningar som då gjordes har hittills varit
mycket svårtillgängliga för forskare, eftersom materialet
till stor del är skrivet för hand, på ett stenografisystem
som inte längre används, fortsätter han.
På Evert Vedungs initiativ skapades en arbetsgrupp med uppgift
att spåra upp, dechiffrera, redigera och publicera detta material
i bokform lagom till 100-års markeringen av unionsupplösningen.
Bakom projektet står riksdagen, Riksbankens jubileumsfond,
Riksarkivet och Institutet för bostads- och urbanforskning,
IBF. Talman Björn von Sydow är starkt intresserad av projektet.
Två tvekade inte för krig
Hur gick diskussionerna under dessa hemliga möten? Vilka argument
fanns t ex för ett krig mot Norge? Enligt de hemliga anteckningarna
ansåg två av politikerna ett ”…krigiskt inskridande
rigtigt”. En annan falang ville gärna rasera de gränsfästningar
som normännen hade byggt mot Sverige.
Minnes- och dagboksanteckningar från de svenska riksdagsmännen
berättar mycket. Mest berömda är upsaliensaren Sam
Clasons anteckningar från särskilda utskottet och andra
kammaren. De är skrivna för hand på stenografi med
Arends system, ett system som infördes av en Uppsalastudent
och som användes ända fram till 1970 i riksdagen.
Bok om två volymer
– Det har inte varit lätt att hitta personer som kan
dechiffrera materialet, eller att ens hitta det. Somligt har varit
översatt, men också dessa översättningar har
varit på avvägar, säger Evert Vedung, vilket exemplifierar
historieforskarens vedermödor.
Materialet kommer att publiceras i två volymer på ca
500 sidor vardera. Den 14 september ska det överlämnas
av talmannen till norska stortinget under högtidliga former.
Då håller riksdagen också symposium om secessioner
(statsupplösningar) i Norden.
I böckerna kommer det även att finnas en berättelse
om Arne Wåhlstrand. Han var Uppsalaforskare vid Skytteanum,
och spårade och dechiffrerade en del av det hemliga materialet
efter att han disputerat på sin avhandling 1941 om 1905-års
regeringskriser.
– En del av materialet fanns i Wåhlstrands efterlämnade
kvarlåtenskap på Carolina Rediviva och det har vi utgått
ifrån, berättar Evert Vedung.
Personliga reflektioner
Förklaringen till att Evert Vedung som bostadsforskare tagit
initiativet till att spåra upp dessa historiska anteckningar,
är enkel. 1971 disputerade han nämligen själv på
Skytteanum, på en avhandling om unionskrisen - och det historiska
intresset tycks bestå.
– Min gamla avhandling har fått renässans i Norge,
där den citeras i olika medier och jag har blivit inbjuden
till flera diskussioner, säger han överraskad.
Unionskrisen ledde, enligt Evert Vedung, till att Sverige kom ett
steg närmare parlamentarism, då kungen och kronprinsen
gick med på att bilda en koalitionsregering dominerad av partierna
i riksdagen. Till statsminister i denna, landets första parlamentariska
regering, utnämndes Christian Lundeberg - ledande högerpolitiker
under denna tid.
FAKTARUTA
Norsk-svenska unionen
Den svensk-norska unionen varade mellan 1814-1905. Den bestod bl
a av ett förenat kungarike med gemensam utrikesstyrelse, marknad
och för en tid också likvärdig valuta. Inrikespolitiken
var däremot varje lands ensak.
Ökad självständighet gentemot Sverige hade diskuterats
i Norge, men frågan var splittrande. Den norska vänstern
var minst och norska högern mest positiv till unionen. Det
som slutligen enade landet att bryta unionen, var Sveriges förslag
att de norska konsulaten skulle underordnas den svenska utrikesministären.
Skribent: Gunilla Sthyr
|
