”Allting får bieffekter. Hur noga du än planerar händer alltid oväntade saker. Ibland märker man dem bara inte förrän de utvärderas.”

Evert Vedung är professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet och har från och med år 1999 för tre år blivit utsedd till International Reader vid SSKH. Helt konkret innebär det att han varje år håller en kurs i utvärdering vid högskolan.
Utvärdering verkar ha blivit något av ett trendbegrepp de senaste åren. Som grundidé låter det ju sunt att man i efterhand kontrollerar vilka resultat och vilka effekter som uppstod av en viss åtgärd. Det är Vedung inte ensam om att tycka. De senaste åren har utvärderingen inom den offentliga sektorn blomstrat upp rejält. Således behövs det också människor som förstår sig på utvärdering, och enligt Vedung är de en bristvara just nu. De som gått kursen lär ha trumf på hand.

– Om de sköter sig kan de nog bli litet efterfrågade, ler han klurigt.
Egentligen är utvärdering inte helt nytt i vårt land. Som så mycket annat importerades den på 60-talet från Amerika.
– Det är klart att politiken utvärderas av medborgarna vid val, men det räcker inte. Man måste komplettera det med samhällsvetenskapliga metoder, förklarar Vedung.

Han tror att det är kostnadskrisen som är drivkraften bakom utvärderingens landvinningar de senaste åren. Det finns ett behov av att reda ut hur pengar används. Han medger ändå att utvärdering inte enbart borde ske ur ett ekonomiskt perspektiv vilket ofta varit fallet, men det tror han enbart är tillfälligt. Många gånger kan resultatet i varje fall se helt annorlunda ut beroende på ur vilken synvinkel utvärderingen gjorts. En tjänstemans syn på sjukvården kan skilja sig väsentligt från en sjukskötares – för att inte tala om den som får vården, brukarens syn.
Vedung har själv bland annat skrivit en bok i ämnet utvärdering. Den heter ”Utvärdering i politik och förvaltning” och har redan översatts till engelska, tyska, spanska och till och med koreanska, delvis tack vare hans eget engagemang. För tillfället är han också aktuell med en bok där han medverkar som en av redaktörerna, ”Carrots, Sticks, and Sermons” om policy instruments, styrmedel. Boken har nominerats för Aaron B Wildavsky priset för årets bästa bok i offentlig politik.

– Vi kommer aldrig att få priset, säger han glatt. Det skrivs så mycket bra sådana här böcker.
Men glad är han förstås åt utnämningen. Inte heller skulle han ha något emot de hundratusen kronor han anar att priset rör sig om. Speciellt nöjd är han i varje fall med titeln som kunde översättas med ”Morötter, käppar och predikningar”:
– Det är egentligen de metoder staten har att styra medborgarna. Den kan antingen tvinga oss att göra något, eller låta oss göra det men få oss att betala för det, eller så kan den predika.
Han tar tobaksrökningen som exempel. Staten kan genom regleringar avgöra var du röker. Du får röka, men då måste du också betala skatt. Slutligen påminner staten ihärdigt genom socialstyrelsens ”predikningar” på cigarrettasken hur farligt det är att röka. Predikningarna är han särskilt förtjust i att hitta exempel på: ”Sup inte till sjöss, ty då kan du drunkna. – Socialstyrelsen.” ”Och rök för guds skull inte!”

Vedung lägger stort värde i att folk verkligen förstår vad han säger. Vissa saker upprepar han och förklarar på olika sätt och han bemödar sig att hitta praktiska exempel på abstrakta teorier. Men först måste man förstås få folk att bli intresserade.

– Studenter har en grundmurad uppfattning att offentlig politik är trist – men de misstar sig gruvligt, säger han och ser både munter och övertygad ut.
Efter ett samtal med Vedung inser man att det där med att regera länder och kommuner sannerligen verkar ganska fascinerande.
– Men det är också det svåraste man kan hitta på att göra, försäkrar han.
Sedan tillägger han att det faktiskt är jättespännande med byråkrati.

– Det är som med diskursanalys till exempel. Om någon bara kunde förklara så att man förstår!
Men när Vedung förklarar är det lätt att förstå. När han berättar varför utvärdering i den offentliga förvaltningen är så viktig tar han Columbus som exempel. Att skicka iväg Columbus för att finna den västra sjövägen till Indien var en statlig åtgärd av det spanska kungahuset. Målet var klart definierat men resultatet blev som bekant ett annat, kanske mångfallt mer betydelsefullt. Det inträffade en serendipitet, en slumpmässig upptäkt. Och sådana inträffar hela tiden. Det är bara det att de inte är fullt så uppenbara.

– Allting får bieffekter. Hur noga du än planerar händer alltid oväntade saker. Ibland märker man dem bara inte förrän de utvärderas.

Avsiktligt handlande kan få totalt oavsiktliga konsekvenser. Som ett exempel på det nämner Vedung grundandet av nationalparker i början av seklet.
– Stockholms skärgård var full av vackra ängar som man ville bevara. Den tidens biologiska forskare var övertygade om att ängarna var ett arv från bronsålderns värmetid. Därför körde man bort bönderna från områdena med den påföljd att ängarna försvann.Tvärt emot vad man hade tänkt sig alltså. Det visade sig givetvis långt senare att det var djurens betning som gjort att ängarna frodats. Så kan man missta sig.

Men utvärdering har inte alltid mötts med öppna armar i den offentliga sektorn. Den har själv fått utstå en del kritik – utvärdering kunde man kanske säga. Utvärderingen har bland annat anklagats för att inte visa hela sanningen. Ett höjt antal utexaminerade studenter betyder rimligtvis inte alltid att utbildningen förbättrats. Indikatorerna mäter ofta endast kvantitet istället för kvalitet.

– Eller som i idealfallet: bästa kvalitet för lägsta pris.
Dessutom kräver en utvärdering förstås att någon kan dra nytta av den och använda informationen den ger. Det här kan bli problematiskt när många tjänstemän redan är överbelamrade av arbete och helt enkelt inte har tid. Då borde nya människor anställas och det kostar pengar och då sparar man inte så mycket man tänkt och utvärderingen blir dyr.

Men Vedung betonar att huvudanledningen till att använda utvärdering ändå inte är att spara pengar utan att se det oväntade som kan ha inträffat vid en viss åtgärd. Det som man kanske annars upptäcker tjugo år senare.

Slumpen kan få oanade följder. Gissa hur det kommer sig att Evert Vedung sysslar med utvärdering! Jo, en slump, en oavsiktlig biprodukt av hans intresse för kärnkraft fick honom att bli energiforskare som i sin tur gjorde att han kom i kontakt med statliga styrmedel. Och så gick det som det gick