Ny artikel av Karin Andersson, Elin Skansfors och Bengt Turner, IBF, i Rapport om ny bostadsfinansiering, Ds 2005:39

2005 "Samband mellan samhällsekonomi och bostadskonsumtion inom EU ", s. 83-90 i Ds 2005:39 Rapport om ny bostadsfinansiering. Stockholm: Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, Regeringskansliet.

Sammanfattning
Enkla regressionsanalyser av BNP per capita och variabler för bostadskonsumtion visar att det finns ett samband mellan ett lands BNP per capita och dess bostadskonsumtion. För de två variabler som mäter bostadskonsumtion; antal rum per person och totala bostadsutgifter per hushåll, finns det inget stöd för att offentliga utgifter för bostadspolitiken påverkar nivån för bostadskonsumtionen.

Däremot avviker Sverige, som under en lång tid haft ett mycket omfattande stöd för bostadspolitiken, från sambandet mellan BNP och bostadsutgifternas andel av hushållens totala utgifter genom att ha en hög andel utgifter för bostadskonsumtion. Vi ser också att denna andel inte har minskat i takt med att de offentliga utgifterna för bostadspolitik har reducerats i Sverige under 1990-talet. Bostadskonsumtionens andel av totala utgifter har även legat på en oförändrad nivå i andra länder som ändrat sin bostadspolitik. Även detta talar för att bostadspolitiken har en svag påverkan på de ekonomiska villkoren för bostadskonsumtionen.

Trots den minskade relativa nivån på Sveriges BNP per capita och de minskade subventionsnivåerna är det inte troligt att bostadskonsumtionen kommer att minska särskilt drastiskt. Mot en minskning av bostadskonsumtionen talar att konsumtionen anpassas med en viss fördröjning samt att stora delar av beståndet är anpassat till de högre subventionsnivåerna och till större hushåll än de vi har i dag, vilket kan göra det svårt för enskilda individer att sänka sin konsumtion. Ett tecken på att en anpassning ändå sker är att storleken på de nybyggda lägenheterna är mindre i Sverige än i andra länder.

Även om nyproduktionstakten är låg kommer det ta tid innan beståndet anpassats så att bostadskonsumtionen kan minska. Dessutom krävs det att produktionskostnaderna hålls nere för att inte de nya mindre bostäderna ska bli dyrare att bo i än större bostäder i det äldre beståndet. Även hushållssammansättningen i Sverige talar för att det är rimligt att vår bostadskonsumtion förblir något högre än genomsnittet i Europa. Eftersom antalet personer i ett svenskt hushåll är lägre än genomsnittet i Europa blir kostnaderna per person för gemensamma utrymmen högre i de svenska hushållen.