ENHR konferensen i Ljubljana 2-5 juli

Årets konferens med ENHR (European Network for Housing Research) hölls i början av juli i Sloveniens huvudstad Ljubljana. Uppslutningen var god; enligt deltagarlistan var 362 deltagare från ett trettiotal olika länder anmälda, däribland något dussin från IBF. Flera IBF:are deltog aktivt med presentationer av forskningsresultat i olika workshops, några var också engagerade i samband med plenarföreläsningar, workshopsamordnande och ENHR:s årsmöte. I styrelsevalet omvaldes IBF:s Bengt Turner, som lett ENHR sedan starten 1988, för ännu en period.

Konferensen hade temat "Housing in an expanding Europe: theory, policy, implementation and participation" vilket i någon mån satte sin prägel på konferensen, och i synnerhet på flera av plenardiskussionerna. Ett EU-perspektiv på forskningsfrågor, forskningssamarbeten och forskningsfinansiering var ofta närvarande. Flera talare var inne på att man från bostadsforskarnas sida borde arbeta för att få EU att engagera sig mer i bostadsrelaterade frågor, och (inte så överraskande kanske) satsa mer pengar på forskning om sådana frågor. Det fanns emellertid också kritiska röster, som pekade dels på den svårgenomträngliga byråkratin som är förknippad med EU:s forskningsfinansiering, dels på hur EU:s styrning av forskningen – i form av bl.a. ständiga krav på "policyrelevans" och anpassning till en politiskt korrekt "EU-jargong" – riskerar att hämma mångfald och kritisk ifrågasättande forskning.

Utöver plenarföreläsningar och -debatter ägnades mycket tid åt "paperpresentationer" i olika workshops. Totalt fanns hela 23 olika workshopgrupper, och dessa beskrevs av flera deltagare som konferensens ”hjärta” – det är där som det mest givande och mest intensiva vetenskapliga utbytet äger rum. Det är lätt att hålla med – själv deltog jag med paperpresentation i en grupp med temat "Cross-border second home ownership", och satt även med som tillfällig deltagare i ett par workshops om äldres boende, och båda grupperna präglades av öppna och stimulerande diskussioner.

Konferensen var emellertid inte en rent inomvetenskaplig tillställning. Förutom forskare deltog en hel del folk från myndigheter, intresseorganisationer, företag osv. med intresse för bostadsfrågor – vilket ibland gav en lite annan inriktning på diskussionerna än vad jag tidigare varit med om på vetenskapliga konferenser.

Det bör också sägas att det var en mycket välorganiserad konferens. Trots många programpunkter och många deltagare hände det mesta vid rätt tid och på rätt plats, och ett gäng orangetröjade funktionärer fanns ständigt till hands om något hakade upp sig. Dessutom hade organisatörerna lyckats engagera en mineralvattenleverantör som sponsor av konferensen. Sponsringen skedde in natura, vilket var mycket välbehövligt, särskilt i några av grupprummen.

Konferensen ägde rum i universitetslokaler en dryg halvtimmes promenad (eller en kortare busstur) från centrala Ljubljana – ett lagom avstånd, menade en beräknande middagstalare, för att folk inte skulle frestas att gå på stan i stället för att lyssna på föreläsningar och paperpresentationer. Att gå på stan var annars ett ganska lockande alternativ, inte för att konferensen var tråkig, utan för att Ljubljana visade sig vara en mycket trevlig stad. På konferensen talades om en pågående gentrifieringsprocess i Ljubljana, och om hur tiden efter självständigheten inneburit omfattande utförsäljningar av tidigare offentligt ägda bostäder – vilket sammantaget haft betydande påverkan på såväl stadsmiljön som den lokala bostadsmarknaden. En promenad genom stadens centrala delar visade på en fascinerande blandning av gammalt och nytt, nergånget och välputsat, samt en hel del trevliga uteserveringar, en livlig grönsaksmarknad nere vid floden, stensatta gränder, dragspelande farbröder, med mera. Ljubljana är uppenbarligen en turiststad på uppgång.

Förutom egna, spontana stadspromenader ingick även en del mindre vetenskapliga nöjen i själva konferensprogrammet, bl.a. en mottagning på Ljubljanas slott, vackert beläget på en kulle mitt i staden, en festmiddag i Grand Hotel Unions praktfulla bankettsal i art nouveau-stil, och en grillkväll i en slottsträdgård en bit utanför Ljubljana. Vid den sistnämnda tillställningen sågs rentav en och annan IBF:are (inga namn!) frampå småtimmarna ägna sig åt någon sorts dansanta aktiviteter, till ackompanjemang av en lokal dansorkester med anstrykning av latinamerikansk revolutionsromantik. Såväl dansörerna som åskådarna hade, såvitt undertecknad kunde bedöma, en trevlig och givande konferens.