2008 Socioekonomiska och demografiska konsekvenser av ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter i Stockholms stad 1995 - 2004 av Lena Magnusson Turner och Roger Andersson. Gävle: Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet.

Sammanfattning
Med avregleringen på bostadsmarknaden under inledningen av 1990-talet förlorade de allmännyttiga bostadsföretagens sin särställning. De förändrade villkoren gav upphov till att vissa kommuner helt eller delvis sålde sitt bostadsinnehav. En substantiell förändring följde av den lagändring som genomfördes 1992 och som möjliggjorde att allmännyttiga fastigheter kunde ombildas till bostadsrätt. Lagen hade tidigare endast gällt hyresrätt i privat ägo. Allmännyttans ställning är en politiskt kontroversiell fråga och sommaren 1999 införde den dåvarande socialdemokratiska regeringen den så kallade stopplagen. Syftet var att heja den pågående försäljningen av allmännyttiga bostadsföretag. Stopplagen kunde dock inte hindra omvandlingen till bostadsrätt, trots att lagen föreskrev minskade generella statliga subventioner till de kommuner som trotsade lagens intentioner. I april 2002 trädde allbolagen i kraft. Motiven till lagen var att säkerställa allmännyttans särskilda roll för hyressättningen. Det var, menade s-regeringen, av nationellt intresse att de kommunala bostadsföretagen hade en tillräckligt stor marknadsandel i landets olika delar. Tillståndsplikten var emellertid omdiskuterad och hösten 2005 tillsatte regeringen en utredning om allmännyttans framtida villkor och förutsättningar. Kommittédirektiven till den nya utredningen innehöll bland annat ett uppdrag att göra en översyn av utrymmet för att driva en nationell bostadspolitik inom ramen för EU-medlemskapet, liksom att ange former för en långsiktig självkostnadsprincip för de allmännyttiga bostadsföretagen. I maj 2007 fick utredningen tilläggsdirektiv av den nya borgerliga regeringen. Av direktiven framgick att utredningen inte längre var begränsad av att allmännyttiga bostadsföretag skulle följa en långsiktig självkostnadsprincip, inte heller av att företagen skulle ha en hyresnormerande roll. Utredaren skulle lägga fram förslag för bostadssektorn som var förenliga med EG-rätten, men i möjligaste mån undvika modeller som gör den svenska allmännyttan till 'social housing'. Tilläggsdirektiven öppnar upp för genomgripande förändringar av hela hyresmarknaden. Men redan i juli 2007 upphävdes tillståndskravet enligt allbolagen, vilket fått till följd att försäljningen och ombildningen av allmännyttiga bostäder till bostadsrätt återigen har ökat. För den sittande regeringen är rätten att äga sin bostad en ideologisk ståndpunkt och den anförs dessutom som ett av regeringens främsta medel för att minska segregationen i storstädernas förortsområden. För tidigare socialdemokratiska regeringar har storleken på allmännyttans marknadsandel varit av avgörande betydelse för att företagen både skall kunna utöva ett bostadssocialt ansvar och utgöra ett självklart förstahandsalternativ på bostadsmarknaden. Aktuell forskning pekar också på att en minskad allmännytta utgör en reell risk för 'social housing' i Sverige.

>>> Läs hela rapporten