"Parker kring hus": landskap som resurs i den urbana periferin från rekordåren till framtiden

Finansiär: Formas
Projektperiod:

"Parker kring hus" ska analysera konstruktion, användande och förändring av förorternas utemiljöer under de svenska rekordåren (1961-1975). I projektet ingår även att studera vilken roll nutida idéer om hållbarhet och rättvisa har i renoveringen av dessa parkmiljöer. 

Med fallstudier från miljonprogramområden i Sveriges fyra största städer (Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala) kommer projektet att utforska öppna, gröna och offentliga platser.

Projektbeskrivning

Genom att vända på en känd funktionalistisk formulering från ”hus i park” till ”parker kring hus” undersöker det här projektet konstruktion, användning och förändring av utemiljöer skapade nära flerfamiljshus under rekordåren (1961-1975), när 1,4 miljoner bostäder byggdes och diskurser om natur fokuserade på "rationalisering." Majoriteten av områdena är i behov av renovering idag, och negativa rapporter om deras sociala utsatthet från journalister har svartmålat dem. Inblandade arkitekter och stadsplanerare har ofta till uppgift att inkludera lösningar som bygger på miljömässig och social hållbarhet, men de gröna, öppna och offentliga rummen utomhus har vanligtvis inte varit tyngdpunkten i sådana insatser. Ekologer, urbanister och stadsplanerare ber oss alltmer att släppa taget om ”paradigmet tillväxt” – att konsumtionen kan fortsätta i oändlighet. Under tiden som urbaniseringen ändå marscherar framåt presenteras nya utmaningar och möjligheter för utemiljöer, vilka kan betraktas som resurser för framtiden.

Jag har två huvudsyften:

1. Att belysa de förändringar av utemiljöerna som lokala invånare (ofta invandrare och deras barn) gjort sedan de byggdes, såsom nya ekosystem (importerade grönsaker, ovanliga djur) och oplanerade rumsliga praktiker (religiösa ritualer, balkongodling), och rollen sociala förändringar (från genusrelationer och hushållskompositioner till flyktingar som hyresgäster) har spelat; och

2. Att undersöka omformningen av rekordårens utemiljöer i officiella renoveringar av arkitekter och stadsplanerare sedan 1980-talet, och vems rumsliga intressen som räknas i kontexten av en ökad urbanisering genom intersektionella frågor kring etnisk, nationell och genus-relaterad identitet.

Jag hävdar att de gröna, öppna och offentliga platserna i dessa senmodernistiska förorter är framträdande platser för utforskandet av nya förortsekologier som omformar svenska städer idag och i framtiden.