Nyheter

IBF arrangerar en av världens största samhällsvetenskapliga konferenser om bostadsfrågor som öppnar tisdag 26 juni.

Göran Rydén har tillsammans med Chris Evans publicerat artikeln ’Voyage Iron’: An Atlantic Slave Trade Currency, its European origins, and West African Impact, i Past & Present. 

Under den tidigmoderna afrikanska slavhandeln fördes upp emot tolv millioner slavar från Afrika över Atlanten till europeiska kolonier i Amerika. Europeiska stater och handelsmän betalade för dessa slavar med en mängd olika varor. Många var iögonfallande konsumtionsartiklar, såsom delikata bomullstyger från Indien, medan andra var mer alldagliga. Denna artikel handlar om en vara i den senare kategorin. Den behandlar ”voyage iron”, en speciell form av stångjärn som framställdes i Nordeuropa, speciellt för den västafrikanska marknaden, där stängerna bland annat fungerade som betalningsmedel. Artikeln tar sin utgångspunkt i tillverkningen av detta speciella järn. Detta skedde bland annat i små avlägsna järnbruk i Bergslagen, platser som sällan länkas till den globala ekonomin eller atlantiska handelsströmmar. Svenska hammarsmeder smidde ut detta stångjärn, som så småningom, via Stockholm och andra europeiska hamnar i Västeuropa, hamnade i Västafrika. Järntillverkning har en lång historia i Afrika och i artikeln diskuteras den konkurrens som kom att råda mellan europeiskt afrikanskt järn.

Vetskapen om en tekniskt driven och utvecklad afrikansk järntillverkning har lett många framstående afrikanister till att avfärda betydelsen av ”Voyage Iron” för den tidigmoderna utveckling i Västafrika; några forskare har hävdat att västafrikanska samhällen egentligen inte hade behov av några europeiska varor. I motsats till detta hävdas i denna artikel att importen av järn, från bland annat Sverige, kom att möjliggöra en genomgripande agrar utveckling i regionen under sexton- och sjuttonhundratalen, med bland annat införandet av nya grödor såsom majs från Amerika. Nya odlingsmönster krävde ny odlingsmark, och röjning av regnskogen krävde redskap av järn. Afrikanska järnproducenter kunde inte förse marknaden med det ökande behovet och järn från Europa blev således omumbärligt. ”Voyage iron” var till synes en ganska alldaglig produkt, men den bidrog till att i grunden omskapa den ekonomiska geografin i Västafrika. På så sätt bidrog den på ett indirekt sätt, vid sidan om att även mer direkt fungera som bytesmedel för slavar, till förekomsten och magnituden av den afrikanska slavhandeln.

Artikeln hittas här: https://doi.org/10.1093/pastj/gtx055