Den svenska krisstrategin under oljekrisen innebar få tvångsåtgärder

2020-06-04

Sällan har väl krispolitik varit så hett som nu. Evert Vedung, professor emeritus i statskunskap vid IBF, har studerat oljekrisen 1973-74 och vilka effekter den fick på svensk politik. Tillsammans med Dan Hansén vid Försvarshögskolan har han nyligen utkommit med en artikel i ämnet. Undersökningen visar att den svenska regeringen även då hade en krisstrategi som byggde på frivilliga insatser, snarare än tvång.

1973 är det inrikespolitiska läget i Sverige minst sagt osäkert. Riksdagen består av 350 ledamöter, jämnt fördelade över två block. Läget är så låst att vissa omröstningar får avgöras med lottdragning. Då bryter oljekrisen ut. Priset på råolja stiger med 400 procent på ett par månader och flera  oljeproducerande arabländer beslutade gemensamt att minska sin oljeexport och införa ett totalt embargo mot USA och Nederländerna.Chockvågorna som översvämmade världen nådde även Sverige, vars energiförsörjning till 75 procent utgjordes av olja. Landet stod plötsligt inför hotande industrikris, massarbetslöshet och i förlängningen ett äventyrat välfärdssystem.

I artikeln undersöker forskarna den svenska regeringens (ledd av Olof Palme) krispolitik under oljekrisen mellan 6 oktober 1973 och 31 mars 1974. Genomgången visar att regeringen då, liksom nu under Coronakrisen, så långt som möjligt försökte undvika tvångsåtgärder.Politikens huvudbudskap var att det svenska folket på frivillig väg skulle förmås att minska sin oljeanvändning i hemmen, i skolor och andra institutioner, på kontor, i butiker, på vägar och i småindustrier för att den stora exporterande industrin om möjligt skulle kunna behålla sin normala oljetilldelning och därmed säkra jobben.

Författarna identifierar ett antal framgångsfaktorer som bidrog till att minska krisens effekter, trots det osäkra politiska läge som då rådde.
– Regeringen Palme tilläts föra en politik som med strategisk fingertoppskänsla integrerade frivilliga styrmedel med ett krisnarrativ om gemensam utsatthet och nödvändig solidaritet som media tjänstvilligt förmedlade. Genom att låta myndigheter föregå med gott exempel accepterade allmänhet, kommuner och småindustrier att minska sin energikonsumtion, varpå tvingande påbud i princip kunde undvikas, berättar Evert Vedung.

Läs mer: ”Oljekrisen är en möjlighet våra förtroendevalda inte får missa”

Till artikeln: Evert Vedung och Dan Hansén (2019) ”Oljekrisen 1973 och Sveriges tvehövdade krispolitik”, Statsvetenskaplig tidskrift..

Nyheter