Avpolitisering viktigt inslag i citysamverkan

Storstäder och turistorter tävlar alltmer om att locka till sig turister, arbetsgivare och fler skattebetalare. Många svenska stadskärnor har därför utvecklats under de senaste decennierna för att bli mer attraktiva. Fastighetsägare, handlare och kommuner går ihop för att utveckla stadsrummet och skapa ”den rätta känslan”. I en vetenskaplig artikel pekar IBF-forskare på hur olika strategier för att ”avpolitisera” processerna tycks vara avgörande för att genomföra förändringar som kan uppfattas som kontroversiella. 

Fenomenet kallas entreprenörsurbanism – en term som myntades av geografen David Harvey. Begreppet har fått stor spridning bland urbanforskare världen över. I en ny artikel studerar IBF:s forskare Nils Hertting och Mats Franzén, tillsammans med Catharina Thörn vid Göteborgs universitet, samverkan mellan handlare, fastighetsägare och kommunala myndigheter kring två svenska stadskärnor. Syftet är att undersöka hur relevant teorin om entreprenörsurbanism är för svenska förhållanden.

I Sverige är det framför allt citysamverkansgrupper som driver projekt som kan klassas som entreprenörsurbanism. Det kan handla om både små åtgärder som julbelysning och stora spektakulära ombyggnadsprojekt. Forskarna har under flera år studerat sammanslutningarna ”Innerstaden Göteborg” och ”City i Samverkan” i Stockholm. Studien bygger på intervjuer, deltagandeobservation, kommunala dokument och sammanslutningarnas egna handlingsplaner och årsberättelser.

– Det handlar helt enkelt om att piffa upp staden och göra den mer exklusiv. Många invånare upplever förstås detta som väldigt trevligt, men det är samtidigt ett subtilt sätt att stänga vissa grupper av människor ute. ”Uppiffningen” gör det attraktivt för dem som passar in i den eftersträvade stadsbilden, men obekvämt för dem som inte gör det, säger Nils Hertting, docent i statskunskap vid IBF.

Förändringar av det offentliga rummet i större städers stadskärnor berör många intressen och många värden, och är följaktligen ofta politiskt laddade. I artikeln använder forskarna begreppet ”avpolitisering” för att beskriva strategierna som ligger bakom de entreprenörsurbanistiska projekten i Göteborg och Stockholm. Kortfattat innebär det att sammanslutningarna aktivt försöker neutralisera sina agendor, tona ned det kontroversiella och undvika politisk uppmärksamhet. Författarna beskriver en utvecklingsprocess där aktörerna lär sig hur de kan (1) organisera sin samverkan, (2) formulera sina mål och visioner och (3) implementera åtgärder för att hålla ihop sammanslutningarna och undvika en bredare offentlig debatt kring stadskärnornas utveckling.

– Det här är en mycket mer komplicerad process än vad många forskare tror. I litteraturen tas etableringen av en entreprenörsurbanistisk agenda i stadsutvecklingen ofta för given. Vår studie visar att det krävs mycket jobb för att undvika potentiella konflikter och intressemotsättningar kring stadskärneutveckling – inte minst i Sverige. I jämförelse med USA, där begreppet ursprungligen utvecklades, har vi starkare lokala myndigheter och starkare uppslutning kring välfärdspolitiska ideal. Därmed framstår en del av entreprenörsurbanismens åtgärdskatalog som mer kontroversiell, säger Nils Hertting.

Att locka till sig människor med god betalningsförmåga beskrivs ofta som ett spel där alla är vinnare.

– Så är det förstås inte. Förlorarna är ju oftast svaga grupper i samhället som inte passar in i den säljande bilden av staden, men även små handlare och mindre fastighetsägare förlorar ofta i slutändan på att större aktörer tar över när attraktionskraften ökar, förklarar Nils Hertting.