Forskarporträtt: Miguel Martínez

Kan urbana rörelser åstadkomma samhällspolitiska förändringar?
Ja, enligt IBF:s professor i sociologi Miguel Martínez.
Med sin forskning om den urbana bostadsaktivismen, undersöker han vad rörelsernas arbete har lett till hittills.

Poträttfoto Miguel Martinez
Miguel Martinez, professor
i sociologi vid IBF.
Foto: Mikael Wallerstedt

Bristen på bostäder för låginkomsttagare är ett stort och växande problem både i Sverige och ute i världen. Den krisartade situationen på bostadsmarknaden har gett upphov till bostadsaktivism och protester mot den rådande ordningen.

Det är just mot dessa och andra urbana rörelser som Miguel Martinez har riktat blicken i sin forskning. Sedan fyra år tillbaka är han verksam vid IBF med målet att bättre förstå vilka resultat bostadsaktivism i hemlandet Spanien hittills har lett till.

– En del aktivism leder faktiskt till förändringar i de politiska besluten och i hur demokrati utövas. Här finns exempel både på kortsiktiga segrar, som att stoppa en vräkning, eller mer långsiktiga, som att få till lagstiftning kring bostadsbyggande, säger Miguel Martínez.

Innan han kom till Sverige har Miguel Martínez bedrivit liknande forskning i Portugal, Frankrike, Hongkong och Spanien. Oavsett geografisk plats, tycks de urbana bostadsrörelserna utvecklas och förändras i takt med den ekonomiska och sociala situationen i samhället. Även rörelsernas motståndare förändras över tid: förr var det fastighetsägarna, idag är det globala investerare som har blivit den främsta måltavlan för aktivisterna.

– Det är intressant att studera varför rörelserna förändras. För samtidigt som rörelserna förändras i takt med samhällets förändringar, producerar rörelserna också själva social förändring genom att påverka lagstiftning och öka solidariteten mellan olika drabbade grupper, säger han.

Miguel Martínez forskningsfokus är ett resultat både av studier i sociologi och statsvetenskap och hans personliga engagemang mot sociala orättvisor som deltagande aktivist i olika rörelser, framför allt i Spanien under finanskrisen 2008.

– Det var en missmatchning mellan låga löner och höga bostadspriser, och folk blev vräkta utan några alternativ. Detta är fortfarande ett olöst problem. Det har också uppstått bostadsvakanser på grund av spekulativ investering, samtidigt som en brist på reglering av hyresmarknaden har lett till att hyresvärdar har stor makt att sätta hyrorna, berättar han.

Men om det i slutet av 00-talet var finanskrisen som definierade trenderna inom de urbana rörelserna, har klimatkrisen kommit att dominera under senare år.

– Nu har även pandemin skapat nya rörelser som handlar om solidaritet med människor som kämpar med att hitta jobb, med migranter och fattiga. I synnerhet i länder där restriktionerna har varit hårda, säger Miguel Martínez.

Bostadsbrist är en fråga med många dimensioner och det kan skilja sig mycket åt mellan lantliga och urbana miljöer, mellan samhällsklasser och olika länder. Men likheterna är fler, menar Miguel Martinez.

– Rörelserna som kämpar mot detta utmanar samtidigt fundamentet i den globala kapitalismen. Bostäder är en social och mänsklig rättighet och frågan är hur samhället kan utveckla och lösa detta, säger han.

Vad kan Sverige lära av vad du har sett i andra länder?
– Jag tycker att alla länder kan lära av varandra. Men att lära sig är inte samma sak som att imitera. Bostadsaktivismen i Spanien kan dock berätta en del om hur spekulativ investering kan förstöra mycket och hur man kan hantera situationen. Det kan hända här också.

Text: Anna Hedlund

Senast uppdaterad: 2021-10-25