Kommunsatsning som ger resultat
Nu har det gått några månader sedan IBF och Uppsala kommun sjösatte sin satsning för att koppla samman forskning och praktik genom att samfinansiera två postdoktor-tjänster med inriktning mot samhällsplanering. Hur har det gått och hur går det för de tre postdoktorerna som delar sin tid mellan IBF och Uppsala kommun?
Åsa Dahlin, som är chef för översiktsplaneringen vid stadsbyggnadsförvaltningen på Uppsala kommun, menar att det nya samarbetet bidrar till att minska glappet mellan forskning och kommunal praktik. Intressant är också att forskarna arbetar med både kvalitativa och kvantitativa metoder.
– Postdoktorerna har vardagsnära relationer med kommunens strategiska samhällsplanerare – vilket bäddar för en gemensam kunskapsresa. Dialogen med forskarna har redan bidragit till att fördjupa vår förståelse för analyser om socialt hållbar bostadsförsörjning, segregationsprocesser och stigmatisering av stadsområden, säger Åsa Dahlin.
Syftet med samarbetet är att bedriva forskning inom hållbar stadsutveckling, samt att utveckla nya former för samverkan mellan universitetet och kommunen. Den ena tjänsten fokuserar på forskning om fysisk planering med kvalitativa metoder. Tjänsten innehas av kulturgeograf Karin Backvall, som tidigare disputerat vid IBF. Den andra tjänsten ska utgå från kvantitativa och registerbaserade forskningsmetoder. Den tjänsten delas av Martin Söderhäll med bakgrund i ekonomisk historia och Andreas Alm Fjellborg, även han kulturgeograf.
Båda tjänsterna har fokus på utvecklingen i Uppsala kommun. Forskarna är anställda vid IBF men delar sin tid mellan IBF och kommunens planeringsavdelning för att forskarna ska kunna sammanföra kommunens, universitetets och forskningsvärldens arbetssätt, kompetenser och perspektiv.
intervjuer med postdoktorerna
MARTIN SÖDERHÄLL
Hur ser ditt arbete ut?
Jag har hittills involverats i ett projekt vars syfte är att undersöka effekter av minskad biltrafik i city med fokus på effekter för handeln och fastighetsvärden. Jag är intresserad av lång- och kortsiktiga effekter av urbanisering och av varför folk och företag lokaliserar sig som de gör.
Vad kan du som forskare bidra till kommunen och hur bidrar kommunen till din forskning?
Min uppfattning är att en person med en examen på forskarnivå är i regel duktig på att snabbt hitta relevant information, göra ett urval, sammanställa informationen och presentera den för beslutsfattare och praktiker på ett begripligt sätt. Vidare tror jag att forskare å ena sidan är relativt duktiga på att tillämpa och värdera olika metoder för att besvara frågor. Å andra sidan är (yngre) forskare nog i genomsnitt lite sämre på att använda beprövad erfarenhet för att besvara frågor.
Hur tycker du att det fungerar att arbeta på det här sättet?
Den överlägset största svårigheten just nu är ju att jag inte kan besöka Uppsala. I övrigt ser jag inte så många nackdelar. Det finns förstås en utmaning i att överbrygga organisationskulturer. Forskare söker ju inte sällan efter ny kunskap för att kunskapen i sig har ett värde. Inom andra organisationer har ju kunskapsproduktionen/forskningen i regel en tydligare nyttoaspekt. En viktig roll som forskare (i alla organisationer) är att man ser till att olika beslut faktiskt kan utvärderas i efterhand. Om jag kan bidra till detta är jag rätt nöjd.
Finns det utmaningar i att ha både praktik och akademi som arbetsgivare?
Jag är ju redan tjänstledig på halvtid från en annan statlig myndighet, så det tycker jag nog inte. Som individ har man mycket på att vinna med att kombinera anställningar inom olika verksamheter, både vad gäller trygghet och stimulans. Livet är alldeles för kort för att enbart arbeta inom akademin. Man kan (inom relativt många forskningsämnen) fortsätta med forskning oavsett om man är anställd inom högskolan eller ej.
Vad vill du säga till arbetsgivare som är nyfikna på att ta in akademiker i verksamheten?
Gör det! Personer med en examen på forskarnivå är i genomsnitt högpresterande individer med en förmåga att självständigt förstå och lösa en mängd arbetsuppgifter. Betrakta inte forskare som (enbart) specialister utan kanske framförallt som generalister.
Andreas Alm Fjellborg
Hur ser ditt arbete på kommunen ut?
Min arbetsdag på kommunen handlar just nu främst om att ha möten och stämma av frågeställningar för att hitta intressanta och policyrelevanta aspekter av det som jag som forskare främst är intresserad av. Till exempel har vi börjat undersöka möjligheterna
för att utvärdera planeringsåtgärder och om/hur dessa rimmar mot Uppsala kommuns mål om social blandning. Kommunen har en hel del datamaterial som inte går att finna i vår egen databas, men som kan berika analyser av effekter av till exempel nyproduktion och hur detta genomförs. De första månaderna har handlat om att sätta sig in i vad som kommunen vill veta, vilka frågor som de brottas med och finna vägar som kan sammanföra dessa frågeställningar med mina egna intresseområden, detta har fungerat väl även om det hade varit önskvärt att spendera mer tid i på plats med kommunens medarbetare för att få en ännu bättre inblick. Just nu startar jag ett projekt där jag kommer att undersöka effekterna av nyproduktion på social blandning och rörlighet på bostadsmarknaden. Detta kommer innefatta att ta fram deskriptivt dataunderlag till mina egna studier men som också kommunen har behov av, sedan skall jag genomföra studier där jag tittar på flyttkedjor i olika typer av nyproduktion men också kortsiktiga och långsiktiga effekter på social blandning.
Hur ser ditt arbete ut på IBF?
I väntan på att databasen blir tillgänglig för analyser är det mest läsning. Och den sker företrädelsevis hemifrån på grund av Corona-läget.
Vad kan du som forskare bidra till kommunen och hur bidrar kommunen till din forskning?
Jag kan bidra direkt med att kontinuerligt dela deskriptiva dataanalyser på olika geografiska nivåer som kommunen inte har tillgång till. Jag kan därmed bidra med vissa mindre kunskapsunderlag som kommunens medarbetare kan använda på många olika sätt. Sedan hoppas jag såklart att forskningen skall ge mer generella slutsatser om bostadsproduktion och effekter på den (socialt) hållbara staden. Kommunen bidrar dels med kunskap om processer och hur och varför vissa arbetssätt och projekt genomförs och på vilket sätt. Vidare sitter såklart medarbetarna på mycket kunskap om sina respektive områden, och inte bara kunskap om Uppsala kommun utan de bevakar såklart också andra kommuners arbete vilket ger många bra insikter. Vidare samlar kommunen in information, dels om deras arbetssätt men också annan data som kan vara av intresse att sammanföra med den register-data som IBF har. Det kan leda till nya och förbättrade frågeställningar som förhoppningsvis är väl kalibrerade och både har akademisk relevans och policy-relevans.
Hur tycker du att det fungerar att arbeta på det här sättet?
Just nu handlar det om tid. Att sitta hemma och arbeta i störst utsträckning är mindre effektivt när det finns vinster i att kontinuerlig diskutera men andra svårigheter kan handla om tiden från start till färdig produkt, där är akademin lite långsammare och det kan såklart bli frustrerande, men än så länge fungerar det väl och jag upplever det som att det finns en förståelse för hur vi kommer från olika typer av verksamheter och att dessa ser olika ut. Vi har gemensamma mål, att finna ny kunskap om städer.
Vad vill du säga till arbetsgivare som är nyfikna på att ta in akademiker i verksamheten?
Kör! Men detta kanske ska utvärderas om något år först. Än så länge ser jag detta som ett lyckat projekt, inte bara för att jag råkade få tjänsten utan för att jag genuint tror att detta är en bra idé.
Karin Backvall
Vad forskar du om?
Jag jobbar med kvalitativ forskning om boendesegregation, stigmatisering och utveckling av så kallade utsatta bostadsområden. Jag jobbar mycket med arkivmaterial såsom nyhetsmedia, planeringsdokument och politiskt material för att analysera representationer av platser och människor liksom hur olika aktörer konstruerar problem, åtgärder och lösningar.
Hur ser ditt arbete på kommunen ut?
Mitt arbete är fortfarande forskning, även om jag är placerad till hälften hos kommunen, närmare bestämt Avdelningen för strategisk planering. Det betyder att jag i stort sett arbetar som vanligt, men med regelbunden kontakt med kommunen. Jag deltar också i relevanta möten på kommunkontoret, såsom avdelningsmöte. Eftersom mitt projekt handlar om Gottsunda (eller snarare stigmatisering av Gottsunda) så är jag också delaktig i den arbetsgrupp som jobbar med Gottsunda. Vi har regelbundna möten. Det är möjligt att jag kommer att ha samarbeten med fler arbetsgrupper från kommunen, eftersom många av dem jobbar med relaterade frågor.
Vad kan du som forskare bidra med till kommunen och hur bidrar kommunen till din forskning?
Jag jobbar med kvalitativ forskning om boendesegregation, stigmatisering och utveckling av så kallade utsatta bostadsområden. Jag hoppas kunna bidra med kunskap om hur stigmatisering uppstår, hur man kan förstå stigmatisering och varför den är problematisk. Vidare hoppas jag skapa ny kunskap om hur stigmatisering kan förebyggas och motverkas, något som vi saknar kunskap om idag, och som dessutom ofta saknas i insatser för bostadsområden med problem. Jag kan både erbjuda kommunen en fördjupad förståelse av hur deras arbete kan utformas med hänsyn till stigmatisering, liksom ge dem en möjlighet att komma med direkta önskemål om vilken kunskap de behöver. Kommunen bidrar till mitt arbete genom att ge mig en mycket värdefull inblick i kommunalt planeringsarbete, liksom en chans att få omedelbar feedback på vilken forskning de har behov av. Det är också en intressant utmaning att utforma forskningsproblem tillsammans med kommunen.
Hur tycker du att det fungerar att arbeta på det här sättet?
Än så länge upplever jag att det fungerar bra, även om det har varit en omvälvande upplevelse att dels förstå kommunens intressen och behov, och att sedan försöka förena dem med forskarens perspektiv och behov. En av de bästa sakerna är möjligheten att producera forskning som kommer till användning för dem som behöver den, liksom den fördjupade förståelse jag som forskare får för mitt studieobjekt. En svårighet är att identifiera de delar av samarbetet med kommunen som blir mitt forskningsmaterial (ska till exempel några av mötena också bli en del av materialet?). Det problemet gäller nog bara kvalitativ forskning.
Finns det utmaningar i att ha både praktik och akademi som arbetsgivare och i så fall vad består utmaningarna i?
I anslutning till ovanstående svar så kan det vara svårt att agera både forskare och samarbetspartner (är det en skillnad?). Metodavsnittet blir en utmaning att skriva. Eftersom jag jobbar med flera fall-kommuner finns också en risk för skevhet eftersom jag inte kommer att kunna studera de andra kommunerna lika nära som jag gör med Uppsala. Jag behöver också tänka på att producera resultat som kommer till nytta både för min akademiska karriär, och för kommunens arbete. Det kräver lite planering. Det är också en ny erfarenhet att behöva rapportera sina framsteg på ett sätt som jag kanske inte gör normalt som forskare, eftersom jag på universitetet i princip själv bestämmer när och hur jag redovisar framsteg.
Vad vill du säga till arbetsgivare som är nyfikna på att ta in akademiker i verksamheten?
Jag tror att samarbeten mest har fördelar, men forskarens frihet och självständighet måste garanteras. Jag tror att det finns mycket att vinna på att föra forskning och praktik närmare varandra, även om vissa aspekter av båda världarna nog är svårare att förena.