Moskvas avantgardistiska bostäder uppskattas än idag

Moskvas första moderna lägenhetskomplex skulle underlätta vardagslivet för industriarbetarna och jämna ut klasskillnaderna i det kommunistiska Sovjetunionen. En ny avhandling från IBF  handlar om hur de sovjetiska arbetarbostäderna används idag och ger även en tillbakablick på den historiska utvecklingen av de hundra år gamla husen, som nyligen klarade sig undan rivning.

Avhandlingen Everyday life in avant-garde housing estates är skriven av kulturgeografen Alexander Kalyukin, som själv är född och uppvuxen i Moskva. Genom arkivstudier och intervjuer med boende, vars familjer ibland har bott i husen i flera generationer, har han fått en unik inblick i hur Sovjetunionens första moderna byggnader används av de boende idag.

Det som är speciellt med de här bostadshusen är att de byggdes för att optimera vardagslivet i 1920- och 1930-talens Sovjet – där en viktig del var att även kvinnor skulle få tid att delta i industriproduktionen. Det fanns också en kommunistisk grundidé om att man ville modernisera boendet för arbetarna och därmed visa att de var viktiga i det klasslösa samhället. Förutom stora, luftiga lägenheter med WC och vatten hade de stora lägenhetskomplexen stora gemensamma utrymmen som matsal, badhus, bibliotek och tvättanläggning. Inom områdena fanns också parker, förskola och skola.

– Det avantgardistiska låg i det nya sättet att planera, där funktion och design var lika viktiga. Ett för tiden speciellt drag var att man började tänka på hur byggnaderna skulle te sig från luften – när man flög över med en zeppelinare till exempel, säger Alexander Kalyukin. Han berättar även att arkitekterna samtidigt tänkte mycket på hur husen skulle upplevas från gatunivå, genom att planera vilken rytm fönster, balkonger och målning skulle skapa på fasaden.

I studien ingår de fem bäst bevarade lägenhetskomplexen (av totalt 26 stycken) i centrala Moskva. Av de gemensamma lokalerna finns idag dock nästan inga kvar. Enstaka badhus är fortfarande i bruk, men i övrigt har de gemensamma utrymmena omvandlats till kommersiell verksamhet som kontor, snabbköp och apotek.

Istället är det själva lägenheterna med stora rum och högt i tak som är mycket uppskattade av många av dagens boende. Även om dåtidens arkitekter la mycket tid på funktioner utanför lägenheterna är Alexander Kalyukins slutsats att den verkliga funktionen trots allt visade sig ligga i själva bostäderna i och med att människor fortfarande bor där.

Alexander Kalyukins studie visar att husen som en gång byggdes för att utplåna klassamhället numera speglar de stora klasskillnader som uppstod när Sovjetunionen föll 1991. Då ändrades upplåtelseformen drastiskt när den som ville kostnadsfritt fick omvandla sin lägenhet till privatägd. Övriga lägenheter används idag av kommunen som en form av socialbostäder, där flera familjer får dela på samma lägenhet. Klasskillnaderna blev ännu tydligare 2017 när ett stort renoveringsprogram startades i Moskva och tusentals modernistiska byggnader hotades av rivning. De boende i de privatägda lägenheterna uttryckte att husen var jättefina och ville bevara dem, medan familjerna i sociallägenheterna hoppades att en rivning skulle göra att de blev förflyttade till bättre bostäder.

I samband med rivningshotet kom diskussionerna om den avantgardistiska arkitekturen som kulturarv igång i medierna och bland yrkesverksamma. För de flesta boende i de privatägda lägenheterna hade den historiska bakgrunden till husen tidigare inte haft någon större betydelse, men nu blev det plötsligt viktigt att förklara för andra varför husen var värda att bevaras.

Trots att rivningshotet fick de boende att börja fundera över vad det var som gjorde deras hem så värdefullt var det tydligt i Alexander Kalyukins intervjuer att de boende inte lyfte fram byggnadernas kulturhistoriska och arkitektoniska egenskaper, utan enbart pratade om de praktiska och vardagliga aspekterna av sitt boende. De framhöll gärna att deras bostäder var bekväma och uppgav att de redan tidigare var medvetna om sina lägenheters marknadsvärde, men att rivningshotet fick dem att än mer uppskatta husens bruksvärde.

– Detta var Moskvas första moderna bostäder och de kan visa oss något om bostäder än idag. Bara det faktum att byggnaderna fortfarande används som bostäder och att de flesta boende fortfarande uppskattar dess kvaliteter visar på hur hållbara de är.